fisungarna

För några dagar sedan när jag gjorde Pappa D sällskap framför tv:n på morgonkvisten gick ett gammalt finfint avsnitt av MacGyver. Ni vet han som kan bygga flyglan av några kvistar och lite löv och flyga jordenrunt...typ. Tankarna förde mig då till den gamla goda tiden när vi bodde i lägenhet i Linné och Tim var en liten korv. Ja, han hade nog precis fyllt 2 år. Det var i alla fall då jag fick använda mina MacGyver kunskaper. Jag rensade kläder i våran Walk-in-closet (läs klädkammare ;) medans Tim var i fullt sjå med att låtsas låsa dörrar med mina nycklar. Fast nu hände det som inte fick hända. Dörren till klädkammaren stängdes. Jag hör hur nycklar rasslar på andra sida och låset går igen...med mig där inne och Tim på andra sidan. Jag bankade och ryckte i handtaget och bad att Tim skulle sätta i nycklara igen, men hallå!? Hur stor skulle chansen vara att han fått i rätt nyckel och desutom vridit åt rätt håll. När han fattade att Mamma inte kunde komma ut hörde jag paniken i hans röst, och bestämde mig för att jag skulle lösa det på ngt sätt. Det var då jag såg den hänga där, den fina lilla svarta plastgalgen (som jag annars hatar för de är så fula) Jag använde min gladiator styrka (?) och bröt sönder galgen, lirkade in den i låste och vips så var jag äntligen återförenad med lille mannen på andra sidan.
Thank you MacGyver! Jag hade aldrig klarat det utan dig :-)