fisungarna

-Vad sa du Mamma? Jag hade händerna för öronen!

Jag är helt slut! Ska inte gnälla på dagen i övrigt, för jag och Alvisen har haft det ganska skönt. Men hon vill verkligen ha konstant uppmärksamhet, annars blir det den gälla rösten som kommer fram.
Hämtade Tim från dagis och vi hade en skön stund, med mellanmål i solen. Sen när det blir dags för middag är det som om barnen blir osynkade. Tim ville gå ut och Alva var allmänt ledsen. Provade massa olika saker, babysitter, babygym, gåstol och matstolen men inget passade. Tillslut fick hon ligga i vagnen inne i köket medans jag började med maten. Jag går ut en sväng för att se vart Tim är någonstans, men kan inte se honom.
När jag hittar honom på gatan nedanför blir jag tokig eftersom jag sagt 1000 gånger att han får vara på lekplatsen så att jag kan ha lite uppsyn över honom. Jag bestämmer att han får komma in och leka istället. Men det vill inte Mr, utan han springer iväg istället. Nu bara brister det för mig, känner mig super stressad. Vill ju faktiskt få maten färdig idag och Alvisen vrålar från vagnen där inne. Så jag fick bära hem honom. Tim skriker, jag blir arg, plötsligt  slinter jag med ful-tofflorna i slänten. Här ligger jag som en liten skalbagge och kan inte komma upp (ingen slog sig dock) Känner blickarna från föräldrarna runtomkring som tänker: Ok, anger management nästa! Kände mig bara såå bortgjord.
Tim, det är så tröttsamt att alltid bli arg. Kan du inte bara göra som Mamma säger....va?